Jag hade äran att få den galna kocken på besök vid ett tillfälle. Ni känner säkert till den nakna kocken, och den arga kocken men det här var deras kusin, den galna kocken. Det är inte varje dag man får internationellt besök så jag var lite nervös. Jag skulle dessutom bjuda på middag vilket inte gjorde nervositeten mildare.
Han hade anlänt och stod bredvid mig i köket när jag skulle laga det han hade efterfrågat: “Swedish Meatballs with mashed potatoes and Lingonberry-jam.” Hade jag valt själv hade jag kanske hellre bjudit på något vegetariskt fransk-inspirerat eller något mer kvalitativt i den svenska husmanskostens utbud. Men nu fick det bli de tydligen så eftertraktade svenska köttbullarna.
När jag började förbereda maten envisades han med att hela tiden ställa frågor. “-Du glömmer väl inte hjorthons-saltet?” Det skall väl inte vara hjorthonssalt med i köttbullar med potatismos, sa jag. “-Nej, men det är viktigt att inte glömma det, det står väl någonstans i kryddhyllan och kan mycket väl komma att användas vid bakning eller hur?” Jo, det är sant sa jag och fortsatte att förbereda. Jag började koka upp vatten medan jag skalade potatisarna. “-Har du mjölken, du glömmer väl inte mjölken?” Frågade den galna kocken. Ja, jag har mjölk och den skall jag använda sen och ha lite i potatismoset sa jag. “Bra, glöm inte mjölken, sa han”. “-Har du paprika?” Frågade han. Nej ingen paprika, sa jag, det skall inte med i denna rätt. “-Men du får inte glömma paprikan, det är en väldigt viktig grönsak och man vet aldrig när man kan behöva den, kanske imorgon, kanske nästa vecka. Glöm inte paprika!” Jaja, sa jag nu lite lätt stressad av alla oväsentligheter han pratade om medan jag försökte laga köttbullar med mos. “-Kalvkött Jonas, var är
kalvköttet?” Antagligen på kalven där det skall vara, svarade jag lite spydigt. “-Du får inte glömma kalvköttet, jag åt kalv förra veckan och det smakade ljuvligt. Viktigt att inte glömma kalvköttet. Jag minns att det smakade väldigt gott med dill till, har du dill Jonas?” Nej, ingen dill sa jag. “-Det kan bli katastrof om man inte har dill till kalvkött, det åt jag förra året och det smakade vidrigt.” Ok, sa jag. “-Var är kikärtorna” frågade han. De står där, men inte skall vi väl ha med kikärtor till köttbullar med potatismos frågade jag. “Kanske inte, men som kock är det är dags att tänka på kikärtorna, de kanske kommer till användning någon annan gång, eller hur?” Jojo, sa jag, nu riktigt stressad och irriterad. “Det är svampsäsong Jonas, hade det inte varit gott med svamp” fortsatte han. Förvisso, men det hade jag inte tänkt använda idag, sa jag. “-Synd, det hade varit gott med svampsås till köttbullarna.”
Och så här fortsatte den galna kocken. Tog upp och pratade om massa ingredienser som INTE hade med köttbullar och potatismos och göra. Jag kände mig bara mer och mer otillräcklig och dessutom blev jag mer och mer ofokuserad på det jag höll på med. Som när man övningskörde med sin mamma första gången. Massa direktiv och förmaningar innan man ens satt sig i bilen. Köttbullarna blev vattniga och moset saknade smak då jag glömt att salta och jag orkade inte ens servera det snyggt. Den galna kocken anmärkte snabbt på detta och i övrigt så pratade han oavbrutet om allt annat som INTE fanns på bordet. Han pratade bara om det han smakat tidigare eller vad som skulle komma att lagas senare.
Den här berättelsen kanske verkar lite otrolig, inte kan väl en duktig kock hålla på så där säger du. Nej så kan inte en duktig kock hålla på. Kanske är det därför den galna kocken inte blivit lika känd som sina kusiner. Men det här är inte en berättelse om en kock utan en berättelse
som beskriver hur vårt sinne arbetar. Precis som galna kocken i berättelsen så tjattrar vårt sinne på om massa saker som inte har med detta ögonblick att göra. Det kommenteras, värderas, jämföras, packeteras, strategiseras. Allt skall antingen vara bra eller dåligt, inget får lämnas okommenterat. Allt tankar dessutom
filtreras gamla händelser och värderingarna skapade utifrån dem. Och vi tror på dessa tankar. Kvittot på att vi tror på dem är att vi känner oss stressade, irriterade och ofukuserade.
Att hamna i ett tillstånd av “brist”
Vi håller oss inte till den maträtt vi håller på med just nu utan blandar in en massa andra ingredienser som inte har med saken att göra. Vi är inte närvarande utan fladdrar iväg till det som har hänt tidigare eller det som kanske kommer ske i framtiden. Varken det som passerat eller framtiden existerar just nu men sinnet vill gärna blanda in dem i grytan och när vi lyssnar på dem upplever vi konsekvenserna av det och hamnar i ett tillstånd av “brist”. Vi är otillräckliga. Men sanningen är att du just nu räcker till. Att du är precis som du skall vara just nu – för du kan inte vara på något annat sätt. Situationen är som den skall vara just nu – för den kan inte vara på något annat sätt. Sanningen är att allt är som det ska och att du är tillräcklig. Detta är sant i varje enskilt ögonblick. I varje ögonblick har du tre valmöjligheter som Eckhart Tolle säger; antingen acceptera det som sker, agera för att ta dig därifrån eller agera för att förändra. Oavsett så är det inte ett problem, det är som det skall vara just nu i detta ögonblick – för det kan inte vara på något annat sätt. Eller som Dalai Lama utrycker det:
Om det finns en lösning på ett problem, är det onödigt att oroa sig.
Om det inte finns nån lösning på problemet, är det meningslöst att oroa sig.
“Brist”, att leva den undermedvetna sanningen; “livet är inte som det borde vara”, är ett tillstånd som de flesta av oss upplever inte bara i livshotande situationer utan i
många ögonblick i livet. Vi räcker inte till och är stressade när vi jobbar. Vi räcker inte till och är stressade till och från jobbet. Vi räcker inte till och är stressade i skolan. Vi räcker inte till och är stressade vad gäller huset och tomten. Vi räcker inte till och är stressade över pengar. Vi räcker inte till och är stressade i kärleks- och vänrelationerna. Vi räcker inte till och är stressade med barnen. Och så vidare. Dessutom räcker inte de andra till heller, de borde definitivt vara på ett annat sätt. Inget är som det borde vara.
Insikt istället för utsikt
Det mindfulness och yoga bjuder in till är att du skall veta och också uppleva, att du är tillräcklig. Att allt är som det skall vara just nu. Det dessa tusenåriga visdomarna vill att du upplever är det fulländade i det vi kallar “livet” genom att sluta bland in “livssituationen” i köttbullen. De öppnar upp för möjligheten att du skall kunna vara lugn, sund och harmonisk även i en kaotisk livssituation. De välkomnar att du öppnar upp för verkligheten istället för att uppleva dina tankar om verkligheten. Detta är andlighet för mig – att öppna upp för sökandet efter den sanna naturen istället för att leva i illusionen om densamma. Och det sökande kan bara ske genom det enda verktyg jag har; “mig själv”. Sökandet efter lösningar och sanningar utanför mig själv leder direkt in i tillstånd av “brist” och otillräcklighet. Därför vänder jag blicken inåt och betraktar det som är just nu. Det är meditation. Det är Mindfulness.
Buddhismens lösning på hur man blir en vis kock
Ett enkelt råd som Mindfulness serverar oss är att göra det vi gör just nu och inget annat. Att diska disken. Punkt. Att gå när du går. Vila när du vilar. Arbeta när du arbetar och pratar när du pratar. Och att dessutom göra det utan förväntan på något resultat. Dvs att inte diska disken för att bli färdig med disken och kunna ta en kopp the, utan diska disken bara för att diska disken. Detta är ett sätt att förhålla oss till görandet som gör att vi lättare är medvetet närvarande och inte skapar lidande i form av stress, och irritation, att vi inte hamnar i otillräcklighetens tillstånd “brist. Vi blandar helt enkelt inte in det som inte har med situationen att göra genom att bara göra det vi gör villkorslöst. Vi blir den visa kocken.
/Jonas Faremo
Meditationsguiden.com´s mindfulnesscaoch.
Vill du bada i tillräcklighet?
– Mindfulnessworkshop i Stockholm onsdagar kl 19-20.30 Tema på onsdagen den 23e är “Vardagslivet”. Hur får man ihop livets pussel utan att hamna i “Brist”?
Var: Adolf Fredriks Kyrkogata 13 ”SB-huset”
När: 19.00 – 20.30
Pris: 150kr kontant. 100 kr för de som redan varit med vid ett tillfälle. Gratis för småbarnsföräldrar.
Illustration “Galna kocken”: Julien Tromeur