by jonas | Jan 28, 2014 | Okategoriserade
Du frågar dig hur du kommer dit du vill på snabbaste sätt? Fråga dig också om du kan känna dig nöjd med det du har just nu så kanske du finner den gyllene medelvägen.
Vårt linjära samhälle har skapat en kollektiv besatthet av hastighet. Så fort vi får ett mål framför ögonen frågar vi oss hur man kommer dit snabbast. Du får en affärsidé och snart dyker frågan upp; hur tjäna pengar så fort som möjligt på den? Du vill köpa en drömbostad, – hur kan jag köpa den så snart som möjligt? Du vill bli vältränad – hur skall jag bli det så snabbt som möjligt? Alla frågor som söker efter den snabba vägen får svar som leder till ohållbara lösningar verkar det som. Du blir skadad när du tränar för tufft för din förmåga och ålder, du blir skuldsatt upp över öronen när du lånar till din drömbostad och affärsverksamheten utarmar jordens resurser mer än det hushåller med dem samtidigt som du stressar dig sakta och säkert mot en utmattning. Din personliga och samhällets kollektiva livskvalitet minskar av detta linjära förhållningssätt besatt av att komma någonstans så snabbt som möjligt. Och det är ett hjul vi häller vatten på varje dag. Om vi också hade frågat oss om vi kan vara nöjda med det som är just nu, kanske vi hade funnit den gyllene medelvägen och ett djup i livet som gör ”att göra-listan” till en liten enkel sak. Trots allt, om tempot på ditt liv ökar så ökar du bara farten mot det slutgiltiga målet för din kropp – att dö. Och vilken kvalitet vill du ha på den resan?
Att påminnas om att det finns ett djup till livet och inte bara en horisontell linje på väg mot ett mål tror jag sakta men säkert leder till personlig och därmed också kollektivt ökad livskvalitet. Därför, när du får upp ett mål framför näsan, fråga dig direkt hur du kan vara nöjd med det som är just nu och ge dig tid att leva med den frågan ett tag som en motvikt till målorienteringen. Annars skapar du lätt ett liv som liknar en EKG-kurva, upp och ner, toppar och dalar tills pappret i skrivaren tar slut.
Jag intervjuade en gång Christer Olsson som är en framgångsrik och väldigt uppbokad svensk föreläsare samt författare till boken Vart är du på väg och vill du dit? Jag frågade hur han gjorde för att hinna med så mycket. Han sa att; ”-jag tar kinesens fårhållningssätt. Så fort jag vill någonstans tänker jag att jag skall väldigt, väldigt långt och tar därför små, små steg. Då kommer jag längre.”
(more…)
by jonas | Jan 27, 2014 | Okategoriserade
Jag är ju ingen expert, men såvitt jag kan se är stress den största trenden bland Homo Sapiens på planeten Jorden just nu. Mina mor- och farföräldrar hade inte ens stress i sin vokabulär förutom inom hållfasthetsläran där stress är mängden påfrestning ett material tål innan det brister.
Är det någon som vill ha stress? Nej, det tror jag inte. Jag vill det inte och inte någon av de jag coachat eller föreläst för heller. De väljer alla att göra saker och leva ett liv utan stress om de får välja. Problemet är att de inte kan välja menar de flesta. Är det verkligen sant?
Beroende på perspektiv så kan det vara sant och osant tänker jag. De förutsättningar vi kollektivt skapat i samhället har påfrestning på människan inbyggt. Den ekonomiska lånekarusellen och marknadsekonomin ger automatiskt påfrestning på materialet som i detta fall är människan. Vi har byggt bort avslappning, generositet och trygghet. Vi har byggt bort den villkorslösa kärleken. Och samtidigt så är det inte sant eftersom vi inte är systemet. Vi är… ja, vad är du egentligen?
/Jonas Faremo
Möjlighetsutvecklare och Meditationsguidens mindfulnesscoach
Om Jonas:
Just nu bor han i Indien och planerar vårens workshops i mindfulness i Stockholm. Frågor välkomnas på: jonas@faremo.se Skype: jonasfaremo1
by jonas | Oct 27, 2013 | Okategoriserade
Jag gör precis som vanligt – för det känns jobbigt med jobbiga känslor! Har du märkt att vissa jobbiga känslor verkar trivas så bra i oss att de stannar kvar i flera timmar, dagar eller veckor. De kanske till och med återkommer och hälsar på regelbundet i flera år, kanske en hel livstid. Så fort något dyker upp som påminner om honom/henne, den situationen, eller det som hände så hälsar känslan på och tar över vårt hus. Av någon anledning så förändras det inte även om vi är medvetna om det och vill ha det på ett annat sätt.
Jag har själv många återkommande tankar och känslor som hälsar på. Några har till exempel med mitt självvärde att göra och triggas när det är saker jag gjort ”fel” eller saker jag kan göra ”fel”. Det kan födas känslor av skam när jag gör saker som inte går som jag tänkt eller andra förväntat. Jag tänker att det gick fel och simsalabim känner jag mig fel. De kanske inte gillade min workshop… De kanske tycker att jag är en besserwisser… Fel. Fel. Skam, skam. Det kan uppstå känslor av oro när jag skall prestera och klara av saker. Som att skriva en text som skall publiceras och gillas av så många som möjligt till exempel eller att hålla föreläsning… Det kan bli fel, jag kan i framtiden eventuellt bli fel. Därför blir jag rädd och passar på att skämmas redan nu. För säkerhets skull.
Dessa tankar och känslor kan jag idag förhålla mig till på ett något mer neutralt och distanserat sätt än förr då jag istället för att förhålla mig till dem, blev dem. Nu kan jag ofta uppleva känslorna och vara med dem utan att jag reagerar på dem. Det vill säga, det finns lite luft mellan mig, den som betraktar, och de tankar och känslor som uppstår per automatik av mina inprogrammerade mönster. Förr skämdes jag och min reaktion på det var att ta i ännu hårdare och att prestera mer eller vara ännu mer av en besserwisser. För om jag var bäst och visste mest kunde jag ju absolut inte vara fel! Givetvis var jag helt omedveten om att jag någonstans kände skam och rädsla över att vara fel och bara reagerade för att slippa känna den känslan. Genom att öva mig på att medvetandegöra dessa känslor och närvara med dem så har mönstren blivit svagare med åren, vissa har till och med upphört helt. Och framförallt behöver jag inte reagera på dem hela tiden utan kan välja att vara harmonisk och ödmjuk.
Det finns vissa återkommande känslorna som är svårare att förhålla sig till för mig. Jag behöver öva mycket mer. Kanske dyker de upp när min älskade och jag varit nära varandra länge och hon vill vara ännu mer tillsammans. Då kan jag känna mig trängd och tror mig behöva egen tid vilket gör att jag distanserar mig. Det är inte sån jag vill var. Eller när hon tar avstånd. Hon kanske har andra saker för sig än att ge mig uppmärksamhet. Då kan jag känna mig lämnad och oälskad, vilket gör att jag söker mer uppmärksamhet från henne och kanske försöker se till att bli behövd. Det är inte sån jag vill vara.
Jag har fortfarande väldigt svårt att förhålla mig till dessa tankar och känslor på ett distanserat sätt. Jag behöver må bra och vara medveten och närvarande för att det skall finnas luft och utrymme kring känslorna. Men ofta så är jag inte det utan jag blir känslorna i stället. Jag blir inträngd eller lämnad och därmed distanserande eller behövande. Jag reagerar alltså på dem enligt ett inprogrammerat mönster sedan barndomen. Och detta gör att relationen för mig kan kännas jobbig ibland. Mitt förnuftiga rationella ”jag” kan se att det inte är jobbigt, att det bara är som det är och att jobbigheten bor i mig och ingen annanstans. Men när jag väl ÄR känslorna och tankarna så kan jag inte låta bli att reagera på dem. När jag reagerar på dem är jag inte den jag vill vara. Jag skulle hellre vilja vara villkorslöst älskande, accepterande, harmonisk, spontan och lekfull… =) Och jag skulle hellre vilja ha ett harmoniskt förhållande.
Finns det något sätt att förhålla sig till känslor på ett ickevärderande sätt? Finns det en väg att hantera känslor utan att lagra dem på hög tills de blir en kris?
Ett mycket bra råd från Buddhismen och Yogan när det gäller hur vi förhåller oss till tankar och känslor är att du skall välkomna dina känslor, även de negativa jobbiga känslorna och bara vara med dem. Du skall uppleva dem istället för att värdera dem och antingen skapa begär eller motstånd till dem.
Men om det nu visar sig vara lättare sagt än gjort? Ja, då kanske du behöver hjälp. Att ha en lärare, en coach eller en guru som visar oss vägen är kanske till och med nödvändigt i början tänker jag. Jag tror att det också underlättar att intellektuellt förstå vad känslor är och hur de skapas. Detta kan ge perspektiv som ger luft och utrymme. I mitt fall har det hjälpt mycket att förstå att det ständiga värderandet där vi vill bli av med de jobbiga och vill ha mer av de sköna är själva källan till att vi får mer lidande med tiden. Att förstå att det bara programmerar in mer och fler känslomönster som gör att vi målar in oss i hörn av lidande där inget är som det borde vara.
Ibland infinner sig en livskris som ofta löser upp några av de inprogrammerade mönstren nästan automatiskt då vi ger upp – vi orkar inte värdera dem längre. Vi orkar inte kämpa emot utan ”bara är med dem”.
Men hur kan vi ”ge upp” vår vana att värdera och skapa begär eller motstånd utan att behöva gå in i en livskris? Att välkomna och bara vara med tuffa känslor som till exempel ångest är inte lätt.
Det har hjälpt mig att ha en terapeut eller en coach där jag vågat prata och uttrycka mina jobbiga känslor. Bara att uttrycka dem har skapat en distans till dem. Det har skapat ett erkännande och därmed ett första steg till att acceptera dem istället för att motsätta sig dem. Det har hjälpt mig att ha en lärare med ett meditativt förhållningssätt som jag litat på. Det har gett mig tilliten och modet som behövs för att möta mina känslor. Detta sätt att möta tankar och känslor på är inte det sätt jag har automatiskt i mig sedan barndomens uppfostran. Det var för svårt i början att klara av det själv. Därför har jag behövt en lärare jag litat på för att kunna öva mig på det här nya förhållningsättet och uppleva resultat av det. När jag väl har upplevt det har jag sedan kunnat fortsätta öva på det själv. Om jag inte upplever kunskapen och förvandlar det till min inre visdom är det väldigt lätt för mig att mindfulness bara blir ytterligare ett intellektuellt koncept och att jag gör precis som vanligt – för det känns jobbigt med jobbiga känslor! Och jag fortsätter att följa med tankens och känslornas vågor likt en flaskpost på ett stormigt hav.
by jonas | Oct 18, 2013 | Okategoriserade
Jag hade äran att få den galna kocken på besök vid ett tillfälle. Ni känner säkert till den nakna kocken, och den arga kocken men det här var deras kusin, den galna kocken. Det är inte varje dag man får internationellt besök så jag var lite nervös. Jag skulle dessutom bjuda på middag vilket inte gjorde nervositeten mildare.
Han hade anlänt och stod bredvid mig i köket när jag skulle laga det han hade efterfrågat: “Swedish Meatballs with mashed potatoes and Lingonberry-jam.” Hade jag valt själv hade jag kanske hellre bjudit på något vegetariskt fransk-inspirerat eller något mer kvalitativt i den svenska husmanskostens utbud. Men nu fick det bli de tydligen så eftertraktade svenska köttbullarna.
När jag började förbereda maten envisades han med att hela tiden ställa frågor. “-Du glömmer väl inte hjorthons-saltet?” Det skall väl inte vara hjorthonssalt med i köttbullar med potatismos, sa jag. “-Nej, men det är viktigt att inte glömma det, det står väl någonstans i kryddhyllan och kan mycket väl komma att användas vid bakning eller hur?” Jo, det är sant sa jag och fortsatte att förbereda. Jag började koka upp vatten medan jag skalade potatisarna. “-Har du mjölken, du glömmer väl inte mjölken?” Frågade den galna kocken. Ja, jag har mjölk och den skall jag använda sen och ha lite i potatismoset sa jag. “Bra, glöm inte mjölken, sa han”. “-Har du paprika?” Frågade han. Nej ingen paprika, sa jag, det skall inte med i denna rätt. “-Men du får inte glömma paprikan, det är en väldigt viktig grönsak och man vet aldrig när man kan behöva den, kanske imorgon, kanske nästa vecka. Glöm inte paprika!” Jaja, sa jag nu lite lätt stressad av alla oväsentligheter han pratade om medan jag försökte laga köttbullar med mos. “-Kalvkött Jonas, var är
kalvköttet?” Antagligen på kalven där det skall vara, svarade jag lite spydigt. “-Du får inte glömma kalvköttet, jag åt kalv förra veckan och det smakade ljuvligt. Viktigt att inte glömma kalvköttet. Jag minns att det smakade väldigt gott med dill till, har du dill Jonas?” Nej, ingen dill sa jag. “-Det kan bli katastrof om man inte har dill till kalvkött, det åt jag förra året och det smakade vidrigt.” Ok, sa jag. “-Var är kikärtorna” frågade han. De står där, men inte skall vi väl ha med kikärtor till köttbullar med potatismos frågade jag. “Kanske inte, men som kock är det är dags att tänka på kikärtorna, de kanske kommer till användning någon annan gång, eller hur?” Jojo, sa jag, nu riktigt stressad och irriterad. “Det är svampsäsong Jonas, hade det inte varit gott med svamp” fortsatte han. Förvisso, men det hade jag inte tänkt använda idag, sa jag. “-Synd, det hade varit gott med svampsås till köttbullarna.”
Och så här fortsatte den galna kocken. Tog upp och pratade om massa ingredienser som INTE hade med köttbullar och potatismos och göra. Jag kände mig bara mer och mer otillräcklig och dessutom blev jag mer och mer ofokuserad på det jag höll på med. Som när man övningskörde med sin mamma första gången. Massa direktiv och förmaningar innan man ens satt sig i bilen. Köttbullarna blev vattniga och moset saknade smak då jag glömt att salta och jag orkade inte ens servera det snyggt. Den galna kocken anmärkte snabbt på detta och i övrigt så pratade han oavbrutet om allt annat som INTE fanns på bordet. Han pratade bara om det han smakat tidigare eller vad som skulle komma att lagas senare.
Den här berättelsen kanske verkar lite otrolig, inte kan väl en duktig kock hålla på så där säger du. Nej så kan inte en duktig kock hålla på. Kanske är det därför den galna kocken inte blivit lika känd som sina kusiner. Men det här är inte en berättelse om en kock utan en berättelse
som beskriver hur vårt sinne arbetar. Precis som galna kocken i berättelsen så tjattrar vårt sinne på om massa saker som inte har med detta ögonblick att göra. Det kommenteras, värderas, jämföras, packeteras, strategiseras. Allt skall antingen vara bra eller dåligt, inget får lämnas okommenterat. Allt tankar dessutom
filtreras gamla händelser och värderingarna skapade utifrån dem. Och vi tror på dessa tankar. Kvittot på att vi tror på dem är att vi känner oss stressade, irriterade och ofukuserade.
Att hamna i ett tillstånd av “brist”
Vi håller oss inte till den maträtt vi håller på med just nu utan blandar in en massa andra ingredienser som inte har med saken att göra. Vi är inte närvarande utan fladdrar iväg till det som har hänt tidigare eller det som kanske kommer ske i framtiden. Varken det som passerat eller framtiden existerar just nu men sinnet vill gärna blanda in dem i grytan och när vi lyssnar på dem upplever vi konsekvenserna av det och hamnar i ett tillstånd av “brist”. Vi är otillräckliga. Men sanningen är att du just nu räcker till. Att du är precis som du skall vara just nu – för du kan inte vara på något annat sätt. Situationen är som den skall vara just nu – för den kan inte vara på något annat sätt. Sanningen är att allt är som det ska och att du är tillräcklig. Detta är sant i varje enskilt ögonblick. I varje ögonblick har du tre valmöjligheter som Eckhart Tolle säger; antingen acceptera det som sker, agera för att ta dig därifrån eller agera för att förändra. Oavsett så är det inte ett problem, det är som det skall vara just nu i detta ögonblick – för det kan inte vara på något annat sätt. Eller som Dalai Lama utrycker det:
Om det finns en lösning på ett problem, är det onödigt att oroa sig.
Om det inte finns nån lösning på problemet, är det meningslöst att oroa sig.
“Brist”, att leva den undermedvetna sanningen; “livet är inte som det borde vara”, är ett tillstånd som de flesta av oss upplever inte bara i livshotande situationer utan i
många ögonblick i livet. Vi räcker inte till och är stressade när vi jobbar. Vi räcker inte till och är stressade till och från jobbet. Vi räcker inte till och är stressade i skolan. Vi räcker inte till och är stressade vad gäller huset och tomten. Vi räcker inte till och är stressade över pengar. Vi räcker inte till och är stressade i kärleks- och vänrelationerna. Vi räcker inte till och är stressade med barnen. Och så vidare. Dessutom räcker inte de andra till heller, de borde definitivt vara på ett annat sätt. Inget är som det borde vara.
Insikt istället för utsikt
Det mindfulness och yoga bjuder in till är att du skall veta och också uppleva, att du är tillräcklig. Att allt är som det skall vara just nu. Det dessa tusenåriga visdomarna vill att du upplever är det fulländade i det vi kallar “livet” genom att sluta bland in “livssituationen” i köttbullen. De öppnar upp för möjligheten att du skall kunna vara lugn, sund och harmonisk även i en kaotisk livssituation. De välkomnar att du öppnar upp för verkligheten istället för att uppleva dina tankar om verkligheten. Detta är andlighet för mig – att öppna upp för sökandet efter den sanna naturen istället för att leva i illusionen om densamma. Och det sökande kan bara ske genom det enda verktyg jag har; “mig själv”. Sökandet efter lösningar och sanningar utanför mig själv leder direkt in i tillstånd av “brist” och otillräcklighet. Därför vänder jag blicken inåt och betraktar det som är just nu. Det är meditation. Det är Mindfulness.
Buddhismens lösning på hur man blir en vis kock
Ett enkelt råd som Mindfulness serverar oss är att göra det vi gör just nu och inget annat. Att diska disken. Punkt. Att gå när du går. Vila när du vilar. Arbeta när du arbetar och pratar när du pratar. Och att dessutom göra det utan förväntan på något resultat. Dvs att inte diska disken för att bli färdig med disken och kunna ta en kopp the, utan diska disken bara för att diska disken. Detta är ett sätt att förhålla oss till görandet som gör att vi lättare är medvetet närvarande och inte skapar lidande i form av stress, och irritation, att vi inte hamnar i otillräcklighetens tillstånd “brist. Vi blandar helt enkelt inte in det som inte har med situationen att göra genom att bara göra det vi gör villkorslöst. Vi blir den visa kocken.
/Jonas Faremo
Meditationsguiden.com´s mindfulnesscaoch.
Vill du bada i tillräcklighet?
– Mindfulnessworkshop i Stockholm onsdagar kl 19-20.30 Tema på onsdagen den 23e är “Vardagslivet”. Hur får man ihop livets pussel utan att hamna i “Brist”?
Var: Adolf Fredriks Kyrkogata 13 ”SB-huset”
När: 19.00 – 20.30
Pris: 150kr kontant. 100 kr för de som redan varit med vid ett tillfälle. Gratis för småbarnsföräldrar.
– Mindfulnesscoaching “Prova på”-erbjudande. Två tillfällen till priset av ett (750kr) via telefon/skype.
Illustration “Galna kocken”: Julien Tromeur
by jonas | Oct 4, 2013 | Okategoriserade
Stress – “om bara jag kunde bli av med alla tigrar!”
Kanske har du som många andra svårt att få ihop livspusslet. Du hör dig säga “ja det är bra med mig men mycket att göra” varje gång någon frågar hur det är. Du känner spänningar i nacken och stelhet och kanske smärtor på vissa ställen i kroppen. Du upplever att du inte hinner med dig själv och kanske inte dina närmaste och käraste heller för den delen för alla tigrar som håller på att jagar dig. Du vet någonstans att du har potentialen att vara en betydligt mer accepterande, generös och kärleksfull person. …om du bara hade tid.
Stress är idag vår största folksjukdom är min bedömning och källan till många andra sjukdomar. Det är ett tillstånd med hormonnivåer som vi behöver när vi blir jagade av en tiger. Väldigt få av oss blir jagade av tigrar men upplever dagligen stress. Och de flesta tror att lösningen är att få mindre saker att göra, dvs att göra sig av med alla människoätande tigrar som springer runt i vårt samhälle. Jag säger inte att det är fel att göra sig av med saker att göra på din “att-göra-lista” för att få ner stressnivån, nej det kan t o m vara nödvändigt. Det jag vill poängterar är att det inte finns några människoätande tigrar i vårt samhälle… Vi lever i ett relativt tryggt samhälle, de flesta som läser det här har mat och tak över huvudet samt tillgång till drickbart vatten. Tigrarna som stressar oss är alltså skapade i vårt sinne.
Det finns ingen positiv stress i arbetslivet eller kärlekslivet menar jag. Många idag tror däremot att det är ett måste med stress för att kunna prestera. Att vi behöver en tiger eller två som jagar för att kunna göra ett bra jobb. Det är inte sant. Ta vilken framstående idrottsutövare som helst och du ser att det är deras förmåga att slappna av som gör dem till bäst. En långdistanslöpare eller formel 1-förare kommer inte ens fram till mållinjen om den bränner allt krut och tar i allt vad det har. Tvärtom handlar framgång om hur man är ekonomisk med sina resurser. En höjdhoppare eller kulstötare som stressar spänner sig kroppen och de kan inte utnyttja hela kapaciteten av musklerna och kroppens motorik försämras. De behöver vara avslappnade i ansträngningen för att nå sin fulla potential. I samma ögonblick du blir stressad minskar din kreativitet, spontanitet och känsla av rymd och frihet. Det är uppenbart efter att ha coachat många individer. I samma ögonblick som de slappnar av öppnar alla möjligheter upp sig och problemen är som bortblåsta. Det är därför mindfulnesscoaching till stor del fungerar så effektivt.
Vid långa perioder av stress får du inte ens ruset som stress-hormonerna ger utan det blir som med alla andra uppåt-tjack, du behöver den bara för att känna dig normal. Samtidigt bryter du ner dig själv – din viktigaste (enda) resurs. Du bränner allt krut varje dag på väg mot den berömda väggen. En vägg som människor idag hälsar på redan nere i Gymnasie-åldern. Vårt samhälles normer måste vara sjuka tänker jag med sådana symptom. Om man söker på vårdguiden.se så finnar man den här texten: “Om stressen blir långvarig sliter den på kroppen – främst genom att kroppens återhämtning blir störd – vilket kan göra att vi blir sjuka. Immunförsvaret kan försämras och vi drabbas lättare av infektioner. Långvarig stress kan också orsaka högt blodtryck, huvudvärk och värk i axlar och nacke, hjärt- och kärlsjukdomar samt problem med magen.”
Stress skapas av yttre krav och inre förväntningar
Stress skapas av vår oförmåga att hantera yttre och inre krav och förväntningar. Vi skapar begär till vissa tankar och av vana adopterar vi det andra säger och gör det till en inre förväntning på oss själva. Det blir ett “borde” eller ett “måste”. Eller så skapar vi motstånd till andra tankar och “borde” eller “måste” hålla det borta. Alla dessa “borden” och “måsten” lagras, de försvinner ingenstans utan ligger och skapar en trång liten passage för livet självt att ske. Spontanitet och acceptans är inte lätt när allt borde vara på ett annat sätt och det finns massa saker vi måste göra. Eller hur? Lösningen ligger kanske delvis i att skaffa sig mindre att göra men den stora hävstångseffekten finns i hur du förhåller dig till dina tankar och valda sanningar. Här finns det megastora mentala utrymmen att tillgå men som nu är blockerade av alla “måsten” och “borden” som du omedvetet adopterat in i din inre familj av verklighetsuppfattningar. Ditt liv är bakom alla dessa tankar egentligen ett under. Ett mirakel i varje enskilt ögonblick. Om du upplever blott en procent av det miraklet av att existera på en liten materia-klot i universum så fylls du av förundran och tacksamhet. Hur ofta gör du det?
“Om bara” – en av de vanligaste symptomen
Jag vill ta upp en av de vanligaste symptomen på att du adopterat de yttre kraven till dina egna sanningar; “om bara”. Om bara jag får gjort detta kan jag vila till helgen. Om bara det här händer så blir allt bra. Om bara jag får det här klart kan jag ta hand om min hälsa sen. Om bara… Alltså en ursäkt att göra våld på sig själv nu för att man kan teoretiskt kan sluta göra det imorgon. Ingen bra strategi eftersom nuet är det enda vi har och det vi gör nu ger konsekvenser för nästa nu. Ingen bra strategi eftersom vi ägnar större delen av vår tid till att konditionera vår hjärna till detta mönster. Det får konsekvensen att när du väl kommer fram till helgen/semestern skapar du omedvetet bara mer att göra eller så kollapsar du helt. Med “om bara” gör man helt plötsligt saker på bekostnad av sig själv. Inte hållbart.
“Om bara” är ett kvitto på ett tankemönster. Och tankemönstret ser till att du alltid gör saker och gärna andras saker först och sedan tar hand om dina behov. Så i samma ögonblick du blir klar med den där grejjen på jobbet du skulle bli klar med letar sinnet lätt som en plätt upp ytterligare en eller en miljon grejjer som behöver göras innan du kan vila/ta det lugnt/njuta av livet – eftersom det är ditt tankemönster. Och tankemönster upprepar sig om och om och om igen. Därav att de kallas mönster.
Lösningen:
1. Var i medveten närvaro hela tiden. Det vi kallar Mindfulness eller meditation. Då skapar du inga “borden” eller “måsten” och därmed kan stress inte uppstå. Så till vida det inte dyker upp en ilsken tiger vill säga.
2. Ifrågasätta alla dina tankar. Kan du stanna upp en stund och betrakta dina inre sanningar och sedan lösa upp alla surdegar som ligger där och jäser och tar upp din energi kommer du känna dig fri och full av energi. För verkligheten att ta sig igenom denna mur av “borden” och “måsten” behövs en storstädning, och beroende på hur mindfull du är generellt i livet så behövs det olika ofta. Inte mindfull alls? Ja då behöver du en storstädning tre till fem gånger per dag för att slippa stress. Är du väldigt mindfull och mediterat i 40 år. Ja då kanske det räcker med en storstädning endast när du ser att det behövs. Oavsett om du väljer att göra sakerna eller inte så är du inte längre fast vid det som stressar dig mest – tanken på att du kan misslyckas. Att du kan vara fel i den här delen av universum. (Vårt observerbara universum är ca 450 miljarder ljusår i radie från jordklotet och åldern är t o m 2013; 13.798 miljarder år gammalt enligt Wikipedia.)
Frågor du kan ställa dig är; Måste jag verkligen det här? Är det verkligen sant? I universum, var står det att jag måste göra det här? Vems krav eller förväntan är det jag försöker leva upp till? Jag har klienter jag coachat i mindfulnesscoaching som sagt sig uppleva att de tjänat 90% i energi och sparat 50% i tid efter en timmes coachingsession.
4. Ersätt dina stressbeteenden med mindfulness. Det vill säga gör saker som du just nu gör och inget annat och ha inga förväntningar på resultatet. Jag gör det jag gör just nu. Punkt. Inte för resultatets skull, utan för att göra det jag gör. Ta till någon av de sju förhållningssätten/attityderna inom Minfulness som verktyg istället för dina gamla stress-skapande verktyg. Men lite träning blir det med tiden lättare att välja t ex tillit istället för att försöka forsera hela omvärlden till sin bild av hur det “borde” vara. Och det blir sannerligen lättare att leva.
5. Icke våld. I yogan Ahimsa. Gör aldrig saker på bekostnad av sig själv. Att offra sig själv för resultatet är att försöka ge alla andra personer som tuppat av syrgas i ett rökfyllt flygplan innan man själv tar den. Ingen vinner på det, alla dör. Vi är alla sammanlänkande. Vi är alla energi och påverkar varandra varken vi vill det eller inte. Det du ger dig själv ger du andra. Det du ger andra ger du dig själv. Genom att påminna sig om principen om icke våld påminns du också om att inte göra saker på bekostnad av dig själv. Att göra saker på bekostnad av dig själv gör att du stressar, får ont i kroppen, känner dig irriterad och frustrerad, tappar koncentrationen, tappar humöret, saknar tålamod, är kort i tonen, glömmer saker, gör många fel – det går ut över kvaliteten i det du gör och alla människor runt dig. Om du istället låter bli att göra våld på dig själv kanske du tar det lugnt en morgon, släpper dina och andras krav på dig själv och myser, läser en bok och yogar. Du blir lugn, harmonisk, trygg, accepterande, kärleksfull, effektiv, ekonomisk, omtänksam, avslappnad i kroppen – det går ut över kvaliteten i det du gör och alla människor runt omkring dig. Eller som en kvinna sa som brukade gå på mina yogaklasser i Göteborg: “Mina barn gillar när jag går på Yoga. De säger; Mamma, det märks att du varit på yoga för du är så snäll.”
Att kunna ta sig en paus just nu för att bara njuta av livet och ta hand om sig själv oavsett var man är eller tror sig behöva göra är ett tecken på harmoni. En harmoni som läcker till allt och alla runt omkring en.
På Onsdag 9e oktober har meditationsguiden.com Mindfulnessworkshop i Stockholm med temat stress.
Var: Adolf Fredriks Kyrkogata 13 “SB-huset”
När: 19.00 – 20.30
Pris: 150kr kontant
Fortsättning: de nästkommande fem onsdagarna är också Mindfulness-drop in på samma ställe. Varmt välkommen.
by jonas | Aug 14, 2013 | Okategoriserade
I början av sommaren 2013 kontaktades Mutual Benefits Engineering AB av ett Stort Europeiskt konsultbolag, MCA Groupe. De berättade att de sökte teknikkonsult-bolag för samarbete och förvärv i Norden. När VDn för Mutual Benefits frågade hur de hört talas om just Mutual Benefits Engineering AB kom de fram att de genom sin analysgrupp egentligen bara kollat på hemsidan. De hade gillat vad de sett så mycket och fick så stort förtroende av bolaget bara genom att titta på hemsidan att de valde ut det som en intressant förvärvsobjekt i Norden. Tror jag det, Mutual Benefits är ett innovativt tjänsteföretag som levererar lösningar inom framtidsbranschen och som dessutom har ett socialt och miljömässigt engagemang inbakat i själva affärsidén.
FAREMO möjlighetsutveckling utvecklade den nya varumärkesplattformen och kommunikationen som bland annat utmynnade i en ny grafisk profil och hemsida. Vi är glada att vi lyckades paketera Mutual Benefits visioner så väl att det generera konkret uppmärksamhet och stolthet i bolaget.
Huruvida Mutual Benefits vill sälja eller inte kommenterar inte VDn Niclas Jarhäll. Hitta till deras hemsida här.
by jonas | Mar 18, 2013 | Okategoriserade
Idag utvärderade jag och en klient hennes coachingperiod. Det visade sig att hennes liv hade blivit över 300 % bättre under coachingperioden. Hennes liv är mer “grönt ljus” nu från att tidigare varit “rött” på alla plan i livet. Hon är mer effektiv, mindre stressad, har roligare, mer energi och mer tid för familj, vänner och sig själv. Hennes relationer har förändrats och även de som var infekterade relationer på jobbet har hamnat på ett annat “plan” där hon känner att hon kan vara sig själv. Hon har lyckats förändra inte bara det hon “gör” utan också det hon “är” vilket ger stora ringar på vattnet. Hennes ledarskap har fått så stor effekt att hennes organisation nyss vann ett pris på grund av bäst resultat och det pratas i organisationen om hur mycket bättre det har blivit på arbetsplatsen.
(more…)
by jonas | Mar 13, 2013 | Okategoriserade
Mindfulnesskurs i Stockholm med start 27e april
Åtta tillfällen inklusive inledande endagsretreat i vackra Nacka Naturreservat. Läs all information här.
(more…)
by jonas | Oct 25, 2012 | Okategoriserade
Det är helt ok. Det upplever många då och då. Vi får komma ihåg att vi inte är biologiskt skapade för det liv som samhället tänker att vi borde leva. Med ökad förståelse för våra behov och natur kan vi därmed vila in i det vi gör, oavsett om vi kallar det jobb eller något annat. Att känna sig fångad i en heltidstjänst med för lite tid till alla “måsten” är en av de vanligaste situationerna mina klienter har. Det finns mycket energi och potential att frigöra i att förhålla sig annorlunda till verkligheten.
Av den anledning att stress är så vanligt förekommande och att det är så hämmande för kreativitet, effektivitet och glädje har jag sedan några år börjat erbjuda något som vi kan kalla avslappningscoachning. Här varvar vi avslappningsmetoder med coaching. Allt för att finna en balans i vårt inre liv oavsett yttre verklighet. Jag har själv levt i över sju år med visdom och tekniker kring meditation och mindfulness och har upplevt en revolution i mitt liv.
Jonas Faremo möjlighetscoaching – Är det möjligt att slappna av i ansträngningen?
by jonas | May 22, 2012 | Okategoriserade
EFTER Vipassana meditation
Den här artikeln skrevs ca en vecka efter genomförd 10 dagars Vipassana kurs. I artikeln “FÖRE Vipassana meditation” kan du läsa mer om vad den innebär. Ett utdrag ur dessa artiklar kommer även att publiceras i tidningen Yoga för dig som kommer ut i Sverige den 29e maj.
Jag är på väg ut från meditationssalen. Det har blivit vår under de nio dagar som jag varit här på Östgötaslätten. Nu skiner solen och jackan får hänga kvar på kroken när jag kliver ut i den friska luften full av fågelsång. Det är dag tio på Vipassana-kursen och tystnaden bröts för en minut sedan. De drygt 50-talet människor som gått kursen börjar trevande att konversera. Snart skär skratt genom den vårljumma luften. Själv sätter jag mig på en bänk lite för mig själv. Lite rädd för att börja använda rösten för första gången på tio dagar men framförallt utan svar på frågan; vad är tillräckligt viktigt nog för att bemödas prata om? En lång kille sätter sig bredvid, tydligen utan svar på samma fråga för vi sitter båda tysta och bara existerar. Efter tio minuter säger vi ”hej” till varandra.
När jag kommer tillbaks till Göteborg efter min tio-dagars Vipassana-kurs i tystnad ter sig verkligheten annorlunda. Svårt att sätta fingret på, men saker och miljöer känns lättare. De är avdramatiserade, avreglerade, renade från de associationer, tanker och känslor som tidigare tydligen var kopplade till dem. En banan är en banan. Punkt. Jag inser att de här tio dagarna faktiskt har förändrat mig på djupet. Känner mig fri och stor men samtidigt otroligt känslig och öppen. Andra dagen som jag är tillbaks hemma vaknar jag och minnen om min före detta fru dyker upp när jag avslutar min morgonmeditation. Jag reser tillbaks till tiden när vi var nyförälskade, sommaren 1999. Jag överväldigas av känslor och mängden av kärlek som bara väller upp inombords får mig att börja storgråta, en riktig ”Lille Skutt-gråt” om ni minns de gamla tecknade filmerna när tårarna liksom sprutar som en fransk fontän. Jag känner hur mycket jag där och då älskade henne, hennes Julia Roberts-leende, hennes blänkande hår och hennes doft i nacken på morgnarna. Vackra minnen men det finns inget begär efter henne och det känns helt ok att gråta.
Dagarna går och denna känslighet avtar så sakteliga och med den också antalet Lille Skutt-stunder. Jag kan börja se vad Meditationskursen gjort med mig. Den gav mig flera nya insikter om mig själv och har gett mig en ny, lite renare grund att stå på när jag betraktar världen. Känner mig fri. Förutom rent praktiska förändringar som att jag helt plötsligt använder Facebook mycket mindre och att jobbiga jobbsysslor känns lättare, så känner jag mig fridfullt distanserad till människor, händelser, tankar och känslor. Samtidigt har jag större empati och omtanke. Jag har fått en djupare förståelse för tankens funktion och kraft. En av de upplevelser som kom först var just hur mycket av upplevelsen av verkligheten som är fysisk och vad som är mentalt.
En upplevelse som beskriver tankens kraft är exempelvis smärtan av att sitta länge i samma ställning. De första två dagarna gör det ont, ibland väldigt ont och jag tvingas byta ställning om och om igen för jag klarar inte av smärtan. Det gick över den tredje dagen och det hade inte så mycket att göra med att kroppen blev mjukare, nej det hade mycket mer att göra med att jag under de första dagarna tränat på att möta smärtan utan att reagera på den enligt mina gamla hjulspår. Så till tredje dagen hände något. Smärtan var nu endast den fysiska smärtan. Upplevelsen av smärta begränsades till området där kroppen mötte underlaget. En ganska liten yta jämfört med den totala volymen av min kropp. Första dagen hade däremot upplevelsen av smärta funnits i hela min kropp och tagit över hela mitt varande. Så den fysiska smärtan stod kanske för 1/10 av den totala smärtupplevelsen och resterande var mentalt. Mina tankar skapade känslan av outhärdlig smärta som jag måste reagera på och byta ställning osv.
Exemplet blev ännu tydligare när en mygga satte sig på mitt öra. Jag hör den komma, och när den sätter sig är det som en elektrisk stöt går igenom hela min kropp, det börjar klia nåt så infernaliskt, jag blir varm i hela kroppen, svettas och hela min varelse vill bara vifta bort den… …vilket jag också gör efter ett bra tags kämpandes med denna upploppsliknande känsla i kroppen. När fjärde myggan kommer har jag övat tillräckligt mycket för att kunna begränsa upplevelsen någorlunda till den fysiska upplevelsen. Den fysiska upplevelsen som innebär att mindre en än kvadratmillimeter av min hud har kontakt med myggans kropp. Det är verkligheten. Det jag upplevde första gången myggan kom var skapat av mina tankar om det som hände. Då bestod upplevelsen till en miljontedel av fysisk upplevelse och resterande var ett mentalt hjulspår som jag körde ner i vilket skapade en outhärdlig upplevelse.
En av de största upplevelserna under kursen var insikten om mitt förhållande till alla mina ”bra” saker i livet. Jag har ägnat de senaste fem åren åt att utveckla mig själv och mitt liv. Men personlig utveckling har visat sig handla mer om av-veckling. Det vill säga att bli kvitt det som skapade resultaten i livet som jag inte ville ha. Men under meditation blir det klart att det jag gjort är att ersätta gamla vanor och mönster med sådana som jag ansett är bättre för mig. Och visst har det ökat kvaliteten på mitt liv i den mån att jag nu upplever många fler ögonblick av glädje och tacksamhet jämfört med för fem år sedan. Men det jag nu tydligt ser är hur beroende jag faktiskt blivit av de nya, ”bra” vanorna. Meditationen tar upp dem till ytan och medvetandegör dem. Jag är inte alls fri, jag är bunden och beroende.
Ta t ex min morgonyoga. Nu ser jag och känner tydligt hur starkt mina behov har blivit till den rutinen, likaså att skriva, läsa och affirmera. Utan att jag insett det så har alla dessa ”bra” saker jag släppt in i mitt liv börjat ”villkora” min lycka. Det har skapat mängder av ”om bara”. Om jag bara tar mig en stunds morgonyoga kommer jag att ha en bra dag. Om bara jag hinner sitta ner och skriva av mig lite innan jag somnar kommer jag sova gott. Och så vidare. Nyskapade undermedvetna sanningar/hjulspår. De bra sakerna skapar straffsparkar för verkligheten att skapa lidande i mitt liv då det givetvis inte kan bli som jag tänkt mig jämt och ständigt. Verkligheten är ständigt i förändring men mina mentala villkor är statiska. Lidande uppstår i utrymmet däremellan.
För den som ämnar prova en Vipassana-kurs är denna text inte till hjälp. Tvärtom, den kan skapa förväntningar på vad som skall hända. Meditationstekniken handlar om att komma ifrån alla typer av förväntningar och värderingar av situationer och bara betrakta. Att förhålla sig neutral eller ”Equinonomous” till allt. Även det vi kallar ”bra” upplevelser. Tankar, känslor och förnimmelse som känns bra enligt vårt nuvarande sinnes programmering. Annars kan givetvis meditation också förvandlas till en ny ”bra” grej att bli beroende av, ett nytt omedvetet ”om bara”. Så skall du gå en kurs, glöm det nyss läst och försök komma dit utan förväntningar.
När vi inte skapar en värdering om det som sker just NU, utan behåller ett neutralt, ”Equinonomous” sinne och inte reagerar som våra mönster säger åt oss att göra, så kan även de undermedvetna mönstren komma upp till ytan. De yttrar sig då som olika sinnesförnimmelser och om vi då betraktar även dem med ett neutralt sinne och inte reagerar på dem, så kommer de att försvagas och så småningom försvinna. På detta sätt renar vi oss från det som Buddha kallade Sangkaras, och det jag skulle förklara som undermedvetna hjulspår som till största del styr våra liv och får oss att reagera på vår mentala föreställning om verkligheten och inte den faktiska verkligheten, minns exemplet med myggan. Och desto mer vi renar oss med hjälp av denna teknik som kallas Dhamma (vägen) som Vipassana-meditationen är en del av, desto friare blir vi från allt som skapar lidande. Dhamma är helt enkelt en väg som om den tålmodigt och disciplinerat praktiseras på rätt sätt tvättar oss rena från lidande. Målet är att bli upplyst likt Buddha. Buddha blev vid 35 års ålder upplyst vilket innebar att han var helt fri från mentala hjulspår. Min erfarenhet från dessa tio dagar är att det fungerar. …men vägen dit är lång.
