by jonas | Aug 14, 2013 | Okategoriserade
I början av sommaren 2013 kontaktades Mutual Benefits Engineering AB av ett Stort Europeiskt konsultbolag, MCA Groupe. De berättade att de sökte teknikkonsult-bolag för samarbete och förvärv i Norden. När VDn för Mutual Benefits frågade hur de hört talas om just Mutual Benefits Engineering AB kom de fram att de genom sin analysgrupp egentligen bara kollat på hemsidan. De hade gillat vad de sett så mycket och fick så stort förtroende av bolaget bara genom att titta på hemsidan att de valde ut det som en intressant förvärvsobjekt i Norden. Tror jag det, Mutual Benefits är ett innovativt tjänsteföretag som levererar lösningar inom framtidsbranschen och som dessutom har ett socialt och miljömässigt engagemang inbakat i själva affärsidén.
FAREMO möjlighetsutveckling utvecklade den nya varumärkesplattformen och kommunikationen som bland annat utmynnade i en ny grafisk profil och hemsida. Vi är glada att vi lyckades paketera Mutual Benefits visioner så väl att det generera konkret uppmärksamhet och stolthet i bolaget.
Huruvida Mutual Benefits vill sälja eller inte kommenterar inte VDn Niclas Jarhäll. Hitta till deras hemsida här.
by jonas | Mar 18, 2013 | Okategoriserade
Idag utvärderade jag och en klient hennes coachingperiod. Det visade sig att hennes liv hade blivit över 300 % bättre under coachingperioden. Hennes liv är mer “grönt ljus” nu från att tidigare varit “rött” på alla plan i livet. Hon är mer effektiv, mindre stressad, har roligare, mer energi och mer tid för familj, vänner och sig själv. Hennes relationer har förändrats och även de som var infekterade relationer på jobbet har hamnat på ett annat “plan” där hon känner att hon kan vara sig själv. Hon har lyckats förändra inte bara det hon “gör” utan också det hon “är” vilket ger stora ringar på vattnet. Hennes ledarskap har fått så stor effekt att hennes organisation nyss vann ett pris på grund av bäst resultat och det pratas i organisationen om hur mycket bättre det har blivit på arbetsplatsen.
(more…)
by jonas | Mar 13, 2013 | Okategoriserade
Mindfulnesskurs i Stockholm med start 27e april
Åtta tillfällen inklusive inledande endagsretreat i vackra Nacka Naturreservat. Läs all information här.
(more…)
by jonas | Oct 25, 2012 | Okategoriserade
Det är helt ok. Det upplever många då och då. Vi får komma ihåg att vi inte är biologiskt skapade för det liv som samhället tänker att vi borde leva. Med ökad förståelse för våra behov och natur kan vi därmed vila in i det vi gör, oavsett om vi kallar det jobb eller något annat. Att känna sig fångad i en heltidstjänst med för lite tid till alla “måsten” är en av de vanligaste situationerna mina klienter har. Det finns mycket energi och potential att frigöra i att förhålla sig annorlunda till verkligheten.
Av den anledning att stress är så vanligt förekommande och att det är så hämmande för kreativitet, effektivitet och glädje har jag sedan några år börjat erbjuda något som vi kan kalla avslappningscoachning. Här varvar vi avslappningsmetoder med coaching. Allt för att finna en balans i vårt inre liv oavsett yttre verklighet. Jag har själv levt i över sju år med visdom och tekniker kring meditation och mindfulness och har upplevt en revolution i mitt liv.
Jonas Faremo möjlighetscoaching – Är det möjligt att slappna av i ansträngningen?
by jonas | May 22, 2012 | Okategoriserade
EFTER Vipassana meditation
Den här artikeln skrevs ca en vecka efter genomförd 10 dagars Vipassana kurs. I artikeln “FÖRE Vipassana meditation” kan du läsa mer om vad den innebär. Ett utdrag ur dessa artiklar kommer även att publiceras i tidningen Yoga för dig som kommer ut i Sverige den 29e maj.
Jag är på väg ut från meditationssalen. Det har blivit vår under de nio dagar som jag varit här på Östgötaslätten. Nu skiner solen och jackan får hänga kvar på kroken när jag kliver ut i den friska luften full av fågelsång. Det är dag tio på Vipassana-kursen och tystnaden bröts för en minut sedan. De drygt 50-talet människor som gått kursen börjar trevande att konversera. Snart skär skratt genom den vårljumma luften. Själv sätter jag mig på en bänk lite för mig själv. Lite rädd för att börja använda rösten för första gången på tio dagar men framförallt utan svar på frågan; vad är tillräckligt viktigt nog för att bemödas prata om? En lång kille sätter sig bredvid, tydligen utan svar på samma fråga för vi sitter båda tysta och bara existerar. Efter tio minuter säger vi ”hej” till varandra.
När jag kommer tillbaks till Göteborg efter min tio-dagars Vipassana-kurs i tystnad ter sig verkligheten annorlunda. Svårt att sätta fingret på, men saker och miljöer känns lättare. De är avdramatiserade, avreglerade, renade från de associationer, tanker och känslor som tidigare tydligen var kopplade till dem. En banan är en banan. Punkt. Jag inser att de här tio dagarna faktiskt har förändrat mig på djupet. Känner mig fri och stor men samtidigt otroligt känslig och öppen. Andra dagen som jag är tillbaks hemma vaknar jag och minnen om min före detta fru dyker upp när jag avslutar min morgonmeditation. Jag reser tillbaks till tiden när vi var nyförälskade, sommaren 1999. Jag överväldigas av känslor och mängden av kärlek som bara väller upp inombords får mig att börja storgråta, en riktig ”Lille Skutt-gråt” om ni minns de gamla tecknade filmerna när tårarna liksom sprutar som en fransk fontän. Jag känner hur mycket jag där och då älskade henne, hennes Julia Roberts-leende, hennes blänkande hår och hennes doft i nacken på morgnarna. Vackra minnen men det finns inget begär efter henne och det känns helt ok att gråta.
Dagarna går och denna känslighet avtar så sakteliga och med den också antalet Lille Skutt-stunder. Jag kan börja se vad Meditationskursen gjort med mig. Den gav mig flera nya insikter om mig själv och har gett mig en ny, lite renare grund att stå på när jag betraktar världen. Känner mig fri. Förutom rent praktiska förändringar som att jag helt plötsligt använder Facebook mycket mindre och att jobbiga jobbsysslor känns lättare, så känner jag mig fridfullt distanserad till människor, händelser, tankar och känslor. Samtidigt har jag större empati och omtanke. Jag har fått en djupare förståelse för tankens funktion och kraft. En av de upplevelser som kom först var just hur mycket av upplevelsen av verkligheten som är fysisk och vad som är mentalt.
En upplevelse som beskriver tankens kraft är exempelvis smärtan av att sitta länge i samma ställning. De första två dagarna gör det ont, ibland väldigt ont och jag tvingas byta ställning om och om igen för jag klarar inte av smärtan. Det gick över den tredje dagen och det hade inte så mycket att göra med att kroppen blev mjukare, nej det hade mycket mer att göra med att jag under de första dagarna tränat på att möta smärtan utan att reagera på den enligt mina gamla hjulspår. Så till tredje dagen hände något. Smärtan var nu endast den fysiska smärtan. Upplevelsen av smärta begränsades till området där kroppen mötte underlaget. En ganska liten yta jämfört med den totala volymen av min kropp. Första dagen hade däremot upplevelsen av smärta funnits i hela min kropp och tagit över hela mitt varande. Så den fysiska smärtan stod kanske för 1/10 av den totala smärtupplevelsen och resterande var mentalt. Mina tankar skapade känslan av outhärdlig smärta som jag måste reagera på och byta ställning osv.
Exemplet blev ännu tydligare när en mygga satte sig på mitt öra. Jag hör den komma, och när den sätter sig är det som en elektrisk stöt går igenom hela min kropp, det börjar klia nåt så infernaliskt, jag blir varm i hela kroppen, svettas och hela min varelse vill bara vifta bort den… …vilket jag också gör efter ett bra tags kämpandes med denna upploppsliknande känsla i kroppen. När fjärde myggan kommer har jag övat tillräckligt mycket för att kunna begränsa upplevelsen någorlunda till den fysiska upplevelsen. Den fysiska upplevelsen som innebär att mindre en än kvadratmillimeter av min hud har kontakt med myggans kropp. Det är verkligheten. Det jag upplevde första gången myggan kom var skapat av mina tankar om det som hände. Då bestod upplevelsen till en miljontedel av fysisk upplevelse och resterande var ett mentalt hjulspår som jag körde ner i vilket skapade en outhärdlig upplevelse.
En av de största upplevelserna under kursen var insikten om mitt förhållande till alla mina ”bra” saker i livet. Jag har ägnat de senaste fem åren åt att utveckla mig själv och mitt liv. Men personlig utveckling har visat sig handla mer om av-veckling. Det vill säga att bli kvitt det som skapade resultaten i livet som jag inte ville ha. Men under meditation blir det klart att det jag gjort är att ersätta gamla vanor och mönster med sådana som jag ansett är bättre för mig. Och visst har det ökat kvaliteten på mitt liv i den mån att jag nu upplever många fler ögonblick av glädje och tacksamhet jämfört med för fem år sedan. Men det jag nu tydligt ser är hur beroende jag faktiskt blivit av de nya, ”bra” vanorna. Meditationen tar upp dem till ytan och medvetandegör dem. Jag är inte alls fri, jag är bunden och beroende.
Ta t ex min morgonyoga. Nu ser jag och känner tydligt hur starkt mina behov har blivit till den rutinen, likaså att skriva, läsa och affirmera. Utan att jag insett det så har alla dessa ”bra” saker jag släppt in i mitt liv börjat ”villkora” min lycka. Det har skapat mängder av ”om bara”. Om jag bara tar mig en stunds morgonyoga kommer jag att ha en bra dag. Om bara jag hinner sitta ner och skriva av mig lite innan jag somnar kommer jag sova gott. Och så vidare. Nyskapade undermedvetna sanningar/hjulspår. De bra sakerna skapar straffsparkar för verkligheten att skapa lidande i mitt liv då det givetvis inte kan bli som jag tänkt mig jämt och ständigt. Verkligheten är ständigt i förändring men mina mentala villkor är statiska. Lidande uppstår i utrymmet däremellan.
För den som ämnar prova en Vipassana-kurs är denna text inte till hjälp. Tvärtom, den kan skapa förväntningar på vad som skall hända. Meditationstekniken handlar om att komma ifrån alla typer av förväntningar och värderingar av situationer och bara betrakta. Att förhålla sig neutral eller ”Equinonomous” till allt. Även det vi kallar ”bra” upplevelser. Tankar, känslor och förnimmelse som känns bra enligt vårt nuvarande sinnes programmering. Annars kan givetvis meditation också förvandlas till en ny ”bra” grej att bli beroende av, ett nytt omedvetet ”om bara”. Så skall du gå en kurs, glöm det nyss läst och försök komma dit utan förväntningar.
När vi inte skapar en värdering om det som sker just NU, utan behåller ett neutralt, ”Equinonomous” sinne och inte reagerar som våra mönster säger åt oss att göra, så kan även de undermedvetna mönstren komma upp till ytan. De yttrar sig då som olika sinnesförnimmelser och om vi då betraktar även dem med ett neutralt sinne och inte reagerar på dem, så kommer de att försvagas och så småningom försvinna. På detta sätt renar vi oss från det som Buddha kallade Sangkaras, och det jag skulle förklara som undermedvetna hjulspår som till största del styr våra liv och får oss att reagera på vår mentala föreställning om verkligheten och inte den faktiska verkligheten, minns exemplet med myggan. Och desto mer vi renar oss med hjälp av denna teknik som kallas Dhamma (vägen) som Vipassana-meditationen är en del av, desto friare blir vi från allt som skapar lidande. Dhamma är helt enkelt en väg som om den tålmodigt och disciplinerat praktiseras på rätt sätt tvättar oss rena från lidande. Målet är att bli upplyst likt Buddha. Buddha blev vid 35 års ålder upplyst vilket innebar att han var helt fri från mentala hjulspår. Min erfarenhet från dessa tio dagar är att det fungerar. …men vägen dit är lång.
by jonas | Apr 29, 2012 | Okategoriserade
FÖRE Vipassana meditation
Den här artikeln är en av två om Vipassana meditation. Den ena skrevs ”före” och den andra ”efter” genomförd 10-dagars kurs. Ett utdrag ur dessa artiklar kommer även att publiceras i tidningen Yoga för dig som kommer ut i Sverige den 29e maj.
Jag läste boken ”Spiritual teachings of Yoga[1]” och stötte på den här frasen. ”Vad är högre än tanken? Meditation är högre än tanken. Se träden, bergen och haven. De vilar i meditation.” Någonstans i mig spreds en liten rysning vilket brukar betyda att något slår an en ny sträng av förståelse. Nu står jag öga mot öga med det faktum att jag skall göra en 10-dagars Vipassana-kurs. Inget snack, ingen ögonkontakt och meditation från morgon till kväll.
Meditation kan vara två saker, dels en metod för avslappning och centrering och dels kan det syfta till ett tillstånd. Ett tillstånd av full närvaro och avsaknad av tankar. Det är det sistnämnda som texten i boken syftade till. Och visst kan det framstå som sant att Meditation är högre än tanken; Har du oroat dig för något någon gång? Har du varit rädd någon gång? Har du varit frustrerad? Har du känt stress? Har du känt dig otillräcklig? Gillar en Göteborgare ordvitsar? Ja, det är klart, det här är tillstånd vi alla känt och kommer uppleva igen med stor sannolikhet. Men har ett berg oroat sig? Har ett tärd varit stressat? Har haven upplevt trötthet? Lite hängig idag sa Atlanten, orkar nog inte “våga” mer idag… Nej, med stor sannolikhet har berg och träd inte oroat sig, åtminstone inte närmelsevis så mycket som vi människor har. Ovan nämnda sinnestillstånd är skapade av tankarna. Oro skapar vi helt på egen hand genom att tänka på ”värsta scenariot”, vad som kanske kan hända.
Kanske är det så att den högsta formen av liv på jorden inte är människan som vi så ödmjukt målat upp i skolböckerna utan de entiteter som befinner sig mest i tillståndet meditation? De skapelser som inte skapar sitt eget lidande utan är i varandet. Det fridfulla varandet, perfekt precis som det är och avsaknad av värderingar om tillståndets natur. Det är det som karaktäriserar ett berg.
Hursomhelst är det här med meditation något jag vill fördjupa mig ytterligare i för att för egen del finna frid, oavsett intern rangordning av jordens olika fysiska former. Jag började meditera för kanske sju år sedan. Då som ett rent räddningsprojekt för att inte bli tokig. Jag jobbade mycket och framförallt ”tog jag med mig jobbet hem”, som man brukar säga. Det smattrade på uppe i skallen varken jag ville det eller inte. Äktenskapet var inte särskilt hälsosamt och någonstans insåg jag att jag behövde lugna ner mig för att kunna hantera verkligheten utan att bryta ihop totalt. Jag började meditera. Jag låste in mig på toaletten bara för att få lugn och ro och satt sedan där på en stol och försökte praktisera någon av de metoder jag läst mig till. Det funkade tillräckligt bra för att jag då skulle få klarhet nog att se att det liv jag levde var ohållbart för mig. Meditationen i sin tur ledde mig in på Yoga och Yoga har nu lett mig till meditationen.
Jag har bestämt mig för att på allvar utforska djupet av det som finns under mina vanor, mönster, kategoriseringar och identifikationer. Jag skall ”göra en Vipassana”, som en bekant till mig uttryckte det. Och med det syftade hon på en kurs bestående av tio dagar meditation från morgon till kväll. Fullständig tystnad och ingen ögonkontakt. Iphone:en avstängd och inlåst. Inget läsande, inget skrivande, ingen fysisk aktivitet, ingen Yoga. Jag kommer att klättra på väggarna! …om det nu tillåts väggar på det här stället.
Den “tuffaste” meditationen
Vipassana betyder ”se något som det är” och är en enkel och praktisk meditationsteknik som sägs leda till ett lyckligare och mer positivt liv. Vipassana lär ut iakttagandet av vad som sker i oss, det vill säga i kropp och sinne. ”Genom att iaktta kropp och sinne objektivt inser vi efter hand att negativa känslor inte uppstår av en slump.” Säger reklambladet för Dhamma Sobhana som håller kurser i Vipassana i Sverige. ”Vi reagerar blint på vad som sker inom oss och utanför oss, och på så vis fastnar vi alltmer i negativa vanor. Men när vi genom egen erfarenhet upplever hur kropp och sinne fungerar uppstår sann vishet, och helt naturligt börjar dessa vanemönster att förlora i styrka.” På hemsidan[2] läser jag också att det kan sägas vara en form av mental träning; ”Med skärpt uppmärksamhet iakttar man sedan kroppens och sinnets föränderliga natur och upplever de universella sanningarna: obeständighet, lidande och egolöshet. Denna insikt i sanningen genom direkt erfarenhet innebär en rening av sinnet.” Vipassana sägs ha en helande effekt men syftar inte till att bota fysiska sjukdomar. Men man menar att som en bieffekt till mental rening kan många psykosomatiska åkommor försvinna.
Vipassana-meditation siktar mot de högsta andliga målen: fullständig befrielse och fullständigt uppvaknande. Vad Vipassana gör är att eliminera de tre orsakerna till allt lidande: begär, motvilja och okunnighet. Genom regelbunden meditation löser man upp de spänningar som byggs upp i vardagen och lossar de knutar som orsakats av vanan att reagera på ett obalanserat sätt när behagliga eller obehagliga situationer uppstår.
Var kommer då denna meditationsform från som av flera jag pratat med kallas den ”tuffaste” meditationsformen man kan ägna sig åt, när man gör den i dess kursform pågående i tio eller fler dagar? Vipassana utövades och lärdes ut av Buddha för över 2500 år sedan och har fortsatt att praktiseras i Burma (Myanmar) fram till våra dagar. Metoden är dock inte knuten till buddhismen eller någon annan religion. Vipassana lärs ut med utgångspunkt att alla människor i grund och botten delar samma problem, och att en praktisk metod som befriar oss från dessa problem måste vara universell. Vipassana lär oss att utgå från oss själva och gör sig på så sätt oberoende av lärare.
Dagsschemat ser ut som följer:
04.00 Gonggong – väckning
04.30 – 06.30 Meditation i salen eller på ditt rum
06.30 – 08.00 Frukost
08.00 – 09.00 GRUPPMEDITATION I SALEN
09.00 – 11.00 Meditation i salen eller på ditt rum
11.00 – 12.00 Lunch
12.00 – 13.00 Vila och möjlighet till samtal med läraren
13.00 – 14.30 Meditation i salen eller på ditt rum
14.30 – 15.30 GRUPPMEDITATION I SALEN
15.30 – 17.00 Meditation i salen eller på ditt rum
17.00 – 18.00 Tepaus
18.00 – 19.00 GRUPPMEDITATION I SALEN
19.00 – 20.15 Lärarens föredrag i salen
20.15 – 21.00 GRUPPMEDITATION I SALEN
21.00 – 21.30 Möjlighet att ställa frågor i salen
21.30- Nattvila – ljuset släcks
Den här artikeln skriver jag FÖRE min tio-dagars Vipassana kurs. Nästa gång jag skriver blir EFTER genomförd kurs. Om jag klara av att stanna kvar vill säga.
(Artikeln skrevs före men publiceras efter genomförd kurs.)
[1] The Spiritual Teachings of Yoga, Jo Manuel and Mark Forstater: The special Yoga centre, 2008
[2] www.sobhana.dhamma.org
